Lika viktigt som banden som kommer och spelar är det att det finns folk som orkar sätta upp spelningar. Planera, affischera med mera. Det är sällan för lite fokus på det här arbetet i fanzine och d.i.y.-scenen överlag. Rätt var det är så har någon tröttnat på att organisera allt själv eller så går någon in i en vägg. En tanke med zinet var att just sätta fokus på de människorna.
SSE var nystartat och kändes som ett rätt peppat gäng att ställa frågor till. Sagt och gjort, frågor ställdes.
Jag kommer inte ihåg vem det var som svarade, men jag misstänker att det var Oscar (även i
NO OMEGA). I Texten så står det N.N. Eftersom jag hade tänkt att få svar på det. Det glömdes bort. Är det någon annan som vill ta på sig ansvaret så för svaren så är det fritt fram och försent.
SSE
Efter som jag fått så trevliga svar från STHLMs baserade banden
This Gift Is A Curse och NO OMEGA så tänkte jag att det skulle vara intressant och se hur de som arrangerar spelningarna i huvudstaden ser och tänker på scenen så jag slängde iväg ett mail med ett par frågor om framtiden, scenen av idag och vad som funkar i stadens olika spellokaler.
Jag öppnade med den inte helt ovanliga frågan ”hur det står till?” och N.N. svarade som följer: Just nu mår föreningen väldigt bra. Vi har haft ett gäng lyckade spelningar bakom oss, nya medlemmar har nyss tillkommit, vi har mycket planer för framtiden och vi har börjat få till lite rutiner. Det är skönt att man med tiden lär sig vad som måste förbättras, och att vi verkligen kommer någonvart med vår förening. Nästa spelning är något vi kallar New Year’s Promises Kept, där uppemot tio mer eller mindre lokala band spelar, samt tyska
Reason To Care. Det är en slags avslutning för året med oss i SSE, och vi ser alla fram emot det. Vi håller också på och jobbar med ett eget fanzine, men när det kommer ut är i nuläget oklart.
Vilken typ av band som är funkar bäst?
Det är rätt olika, mycket beroende på publiken. I Stockholm är det väldigt många som lyssnar på mörk och melodisk hardcore just nu, men när
Bane och
Trapped Under Ice var här var det en av de största spelningar i år. Det är därför rätt svårt att säga vilken typ som går hem bäst, särskilt som vi bokat emo och sludge, och det har också uppskattats. Det är oftast de lite mer utstickande banden, som inte låter som ”klassisk” hardcore, som får mycket bra respons.
Tycker ni att band borde höra av sig mer till er?
Helt klart, det är alltid bra att veta vilka band som är intresserade av att komma och spela, särskilt när man ska boka mindre band som öppningsakt till större bokningar. Det är också ett lätt sätt att se vilka band som är aktiva, och vilka som har saker på gång. Antagligen gör vi inte tillräckligt för att banden ska göra det, men det trillar in mejl med jämna mellanrum. Jag tror vi som arrangörsgrupp har etablerat oss lite i Sverige nu, och de flesta band känner till oss och är de intresserade hör man nog av sig. Som jag sa, är det ju de aktiva och kämpande banden man vill främja, och det är därför uppskattat när de hör av sig!
Vilket har varit det roligaste bandet att sätta upp?
Ska jag vara ärlig tycker jag det alltid är roligast att sätta upp kompisar från stans band. Har förmodligen spelat med/sett This Gift is a Curse uppemot tio gånger det senaste året, men det är lika roligt varje gång. Det är något med spelningar som gör att man träffar människor man kanske inte träffar så ofta utanför speltillfällen. Det blir också en annan stämning när det är kompisars band, och folk släpper gärna loss lite mer när det är någon de känner som står på scenen. Jag måste också nämna
Grave Maker, som bara var ett helt otroligt trevligt och peppat band och som kan symbolisera ett större utländskt band som bara var ett nöje att jobba med.
Vad är det enklaste respektive jobbigaste med att boka spelningar?
Enklaste är att boka bandet, det gäller ju bara att man tar kontakt med varandra och bestämmer saker. Jobbigaste är förmodligen allt som ska göras när det är spelningen, som att städa upp och liknande. Det är det som känns enkelt i förväg men alltid ska ta en jävla tid när man väl står där, genomsvettig och trött. Den främsta anledningen till att vi inte sätter upp fler spelningar handlar väl mest om att man ska ha tid, pengar och ork att hålla på varje vecka. Hade jag fått välja hade vi satt upp band varje fredag, men nu är det tyvärr inte möjligt. Tror det är svårt att få en tillräckligt stor publik att komma på spelningar så pass ofta, särskilt som man måste gå ihop ekonomiskt. Skulle man sätta en tia i dörren, skulle man gå för mycket back för att det skulle funka i längde, men kostar det 50 kronor kan tyvärr inte särskilt många gå varje vecka.
Hur brukar ni marknadsföra er?
Facebook är ett otroligt bra sätt att marknadsföra spelningar, eftersom det är så lätt att skicka en eventinbjudan till ens vänner. Självklart sysslar vi också med klassiker som att lägga flyers på fik och i affärer, samt klassiker – att prata med folk. Jag tror det krävs att man blandar alla de här sätten för att få någon framgång, särskilt som vi inte har någon möjlighet att göra reklam i tidningar eller i radio. Man skulle väl i så fall behöva ha ett fett bankkonto, så man kan ha folk som springer på stan och sätter upp affischer på varje vägg, ha reklam i musiktidningar och på olika forum etc. Men eftersom en del av charmen med en punkscen är att den är underground och inte en del av svensson-kulturen, är det ganska skönt att vi inte har tillgång till den typen av resurser. Vår promotion räcker gott och väl, och ordet sprids ganska lätt inom en liten scen!
Känner ni någon samhörighet med någon scen?
Självklart! Dels straight edge-scenen, om det nu finns någon, men det är väl ganska uppenbart i så fall. Sen är de flesta av oss inom SSE antingen veganer eller vegetarianer, och hängivna djurrättsaktivister. Vi brukar, när vi har tänkt på det, ha bord med info från Djurrättsalliansen framme på spelningarna. Sen antar jag att det framgår att vi är en del av hardcorescenen, eftersom det är inom den vi verkar, och det är den som vi alla verkligen brinner för. Det är sjukt kul att vi har fått igång en levande och väldigt välmående scen här igen i Stockholm. Vill förstås inte säga att det enbart är tack vare oss i SSE, men sen vi började sätta upp spelningar har antalet kids på spelningarna gått upp, och det är uppemot hundra personer istället för runt 40-50. Man blir verkligen glad när man ser att nytt folk börjar komma på spelningarna, och att folk har kul när de är där. Jag tycker scenen i allmänhet är ett trevligt ställe idag. Det finns såklart fortfarande en del av den där gamla elitismen, samt de som bara är där för att visa upp sig. Men eftersom det känns ganska sunkigt att sitta och prata om sånt tråk i ett sammanhang som annars ska kännas positivt tänker jag inte gå in på det närmare. Dock tycker jag det är tråkigt när vissa (oftast något äldre killar, gärna som varit på en tidig
Outlastspelning) fortsätter snacka skit, framförallt på internet. Det hjälper ingen att snacka dynga om någon man inte tycker har tillräckligt med cred. Sen behövs det alltid mer nya kids som börjar gå på spelningarna, och att de som varit med ett tag är lite bättre på att välkomna de som är nya. Mindre tuffing attityd och mer myshäng. Även om jag tycker att det inte är något stort problem, och att de flesta som går på spelningarna tycks trivas, men det är fortfarande en sak som lever kvar, trots att det ältas gång på gång.
Hur skulle ni vilja minnas 2011?
Som året då Stockholm Straight Edge satte upp den där spelningen alla snackar om, och som året då allt skitsnack tog sluta och folk började älska varandra mer. Gärna året man stängde de satans pälsfarmerna också, men man ska ju inte hoppas på för mycket.
Gå på spelningar med band man inte alltid är intresserad av för att stödja scenen bara kontra produktivt eller bra?
Jag tycker inte det är något fel med att gå på spelningar bara för att visa sitt stöd. Tycker man om hardcore brukar man kunna uppskatta ett par band, även om man inte var inne i något av banden sen tidigare. Det är bara positivt att många är på spelningar, och det är om inte annat ett trevligt sätt att träffa polare och umgås. Ett av de bättre sätten att upptäcka nya band är ju faktiskt att se dem live, och skiter man i en spelning för att man inte har någon bra koll på banden sen innan missar man hela den grejen
En vapenbroder - någonstans mellan just verkligheten och internet
